torsdag 1 mars 2018

Farväl till en utsikt

Jag är inte arg på våren
att den är här igen.
Jag anklagar den inte
för att den likt varje år
gör sin plikt.

Jag förstår att mitt vemod
inte kan hejda grönskan.
När ett rö vajar i till
är det bara för vinden.

Det gör mig inte ont
att alundungarna vid vattnet
har nånting att susa med igen.

Jag noterar, accepterar;
att - som om du ännu levde -
stranden vid en viss sjö
är lika vacker som den var.

jag känner inget agg
mot utsikten för utsikten
över den solbländade viken.

Jag kan till och med föreställa mig
att några som inte är vi
just nu sitter
på den vindfällda björkstammen.

Jag respekterar deras rätt
att viska, skratta,
tiga lyckligt.

Jag utgår rentav från
att de förenas av kärlek
och att hen håller om henom
med en levande arm.

Nånting nytt och fågellikt
prasslar i vassen.
Jag önskar dem ärligt
att få höra det.

Jag begär ingen förändring
av vågorna vid stranden,
de är ömsom snabba, ömsom loja
och lyder inte mig.

Jag kräver ingenting
av tjärnen vid skogen,
som är än smaragdgrön,
än safirblå,
än svart.

Bara en sak går jag inte med på.
Att återvända dit.
Närvaroprivilegiet
avstår jag ifrån.

Så mycket har jag överlevt Dig,
och bara så mycket,
att jag kan tänka på avstånd.


Wislawa Szymborska

måndag 24 juli 2017

Ornament

någon måste gå tills hjärtat stannar
jesus är en påminnelse
någon måste gå
vart steg för dig från din rädsla
och subtraherar någon annans möda
fly och greppa hesigt djärvt
romantiken gavs till de starkaste som luktsaltsprivilegium
en stunds melankoli för de svaga stunder utom synhåll
vi inte tillåter oss, mer ärligt hinner med
min syster är det över, denna press som faller ner
jag söker ingen famn, inget stopp eller ljud från trumman
bara sluta be att jag ska falla
under bunkarna och vingarna viskas det
alla säger sanna hjältar sjunger ingen om
självklart måste det vara så
syster sök inte min blick och följ inte min skugga
de är överallt och jag är inget
de kan se mig i din blick
myopian är lurade romankaraktärer
som irrat ut ur prosan driven av den ondska
vi kallat i vår skuld "du måste finnas"
vissa skakar loss jag ser de vill avfyra sina jag
självförverkliga på reklampelarnas hjässor
kastar sig som distraktion och letar nya svepskäl
mina hjältar är just dessa, de som snavar
de som sätter sig buddeskt i blickfång och pratar om nåt annat
så att jag kan gå
ensam ror jag genom stan och ler
du vet, när stunderna försvinner spårlöst
tomma gator, svarta himlar, evigheten vit
på landet stirrar inga hus och jag dansar
sjunger högt mot skyn och finns för mycket
slösar tid och snabba händer
magin sker däremellan, hållplatser
bussar och affärer
fiendens mark! där klafsar jag i blod!
/ j p u

lördag 22 juli 2017

Blodriskor

kramgoalåtar: 
kantarellvikingarnas 
kastreringsrädsla 

-

haikuregelbrott: 
haikubesserwissrarna 
ångestmoonwalkar 

-

arithmofobi: 
oförståsigpåarnas 
ursäktsdiagnos 

sjuttonförsjuttongubbar! 
sjuttonförsjuttongubbar! 


*

Översättning: 

klä – att ta på sig något slags plagg 

ms – eländig sjukdom 

juke – när man har skivor men ingen box 

fat – tallrik, duh?!? 

wan - Wide Area Network, är inom datorkommunikationen ett datornätverk som är så stort att det omfattar ett större område exempelvis en region, ett land eller flera länder. Skitmycket större än LAN. 

för – inledningen på en båt 

stå – att inte sitta eller ligga 

si – parallellbegrepp tillsammans med så, vanligtvis ”si och så” 

gp - Götlabörgspösten 

åh – uttryck för alltifrån förvåning till ”I like it!!” 

ej – negering, nix, icke, osv 

du – personligt pronomen, 2’a person singularis 

kar – att bada i 

ok – läggs på oxar så att de kan arbeta åt människor, inte så vanligt nu för tiden 

all – rubbet liksom 

skänk – uppmaning till att sluta vara så gnidig och/eller en slags byråliknande möbel 

is – fruset vatten 

ka - syrakonstanten 



- N.N

tisdag 18 juli 2017